FRÅN GÄSTGIVERI TILL TRÄSLOTT

Hur kunde någon 1846 komma på tanken att bygga ett 500 kvadratmeter stort gästgiveri. Särskilt här i Skästra, en by som ligger utanför Järvsö centralort. För att förstå detta måste vi gräva lite i Skästra byahistoria, gården Lôkes historia och om herrskapet Sved som byggde gästgiveriet.

Lôkes historia går tillbaka till 1500-talet. Vi vet att gården finns registrerad så långt tillbaka i tiden, och namnen på gårdens ägare sedan 1570-talet är kända. Namnet Lôkes kommer, som ofta när det gäller gårdar här i Hälsingland, från en tidig ägare. Lukas Olofsson ägde gården under åren 1655-1679 och även om vi vet lite om honom lever namnet vidare. Gården kallas även ibland Lukas, men den lokala dialektens uttal Lôkes (med lika kort ö-ljud som u:t i Lukas) har blivit det etablerade namnet.

På gården finns tre fina härbren. Det äldsta är daterat till 1500-talet, och kan mycket väl vara kvar från gårdens tidiga ursprung. Det stora härbret i tre våningar i mitten är från 1700-talet, och det högra sett nerifrån vägen är från 1800-talet. De två senare kan mycket väl ha flyttats hit när gästgiveriet blomstrade och behovet var stort av den skafferiförvaring av bröd, säd och andra torrvaror som härbrena nyttjades till.

Herrskapet Sveds boning

Familjen Fällström, dagens ägare, har valt att döpa de olika boningarna i nutida Lôkes efter tidigare betydelsefulla ägare av träslottet. Herrskapet Sved köpte gården 1840. Deras fullständiga namn var Olof Pehrsson-Sved (1810-1867) med hustrun Ella, född Hansdotter (1816-1892) från Mårtens i Föränge. De var handlare och företagsamma entreprenörer. När de kom hit till övre delen av Skästra på 1840-talet blomstrade Skästra marknad. Marknaden hade funnits här sedan 1725 och var vida känd i dessa landsdelar. Den lilla vägen, nuvarande Skästrabergsvägen, var den dåtida huvudvägen mot Norrlands inland. På denna landsväg färdades folk från norr och söder, hit till Skästra kom människor från när och fjärran när forbönder, hemslöjdare, knallar, samer och andra kom hit med allt de hade att sälja.

Lôkes gård hade då flera byggnader som inte finns idag. En bostadsbyggnad lågt utmed vägen och fungerade förmodligen även som ett mindre gästgiveri för marknaden. När herrskapet Sved tog över gården ville de satsa på ett stort, modernt gästgiveri som kunde husera och utspisa alla marknadens gäster. Huvudbyggnaden på 500 kvadratmeter sägs vara byggd 1846, även om vissa hävdar att den byggdes några år tidigare. När den herrgårdstora mangårdsbyggnaden stod klar blev också det nya gästgiveriet platsen där folk samlades för att umgås, äta, dricka och bo.

Vi har hört många historier om hur folk samlades här, ofta hörde brännvinsförtäring och kortspelande på gästgiveriet ihop med marknaden. I huset rymdes även läkarmottagning, tillfällig polisstation under marknaderna mm. Det sägs till och med att ett av rummen har skotthål i taket från denna tid. Ja, det kunde nog gå ganska hett till. Oroligheterna fick sitt crescendo 1869 i det omtalade Winter-kriget. Här ett utdrag ur en skrift skapad av ©Erik-Anders Design; ”Winter fortsatte att läsa men när det var gjort tog han fram sin revolver och sköt förre gardisten J. Persson i Snäre i huvudet så han stöp. Sen sköt han Anders Eriksson i Sörvåga i låret.” Läs hela skriften här >>

Under herrskapet Sveds tid öppnade ägarparet också Skästras första butik här på Lôkes. Det låg då ett uthus på höger sida om nuvarande uppfarten, och i det huset startade man en handelsbod. En ny tid var i antågande och marknadernas betydelse för handel började minska, istället etablerades permanenta affärer alltmer. Handelsboden blev en succé, men också ett tungt bakslag för herrskapet Sved. Dottern Kerstin Olofsdotter-Sved (1841-1865) gifte sig med grannpojken Silén. Men dottern dog 24 år gammal i barnsäng, och grannpojken gifte om sig inom ett år. Det var enligt herrskapet Sved alltför snart och väckte ont blod. Dessutom kopierade Siléns konceptet med att driva handelsbod, de lyckades ta över både kunder och de goda affärerna och Sveds handelsbod lades ned.

Bilder och info om dagens Herrskapet Sveds boning >>

Familjen Lindströms boning

Efter knappt 30 år övertogs Lôkes av familjen Lindström. Historien berättar att fru Sved hade blivit änka 1867, deras enda dotter hade gått bort i barnsäng och det saknades arvtagare. På gården arbetade ett antal drängar, pigor och andra. Av dessa så fann gumman Sved att Eric Vilhelm Lindström (1850-1940) var den mest pålitlige. Han var den enda på gården som var nykterist, vilket han var fram till 60 års ålder då en läkare rekommenderade honom en sup om dagen mot sina krämpor. Därför fick drängen Lindström köpa gården 1877 för 14.000 kronor, plus att han enligt dokumenten bland annat ”fick husera Ella Hansdotter Sved med tre rum i södra änden, klädstugan i övre våningen i stora byggningen, mat, skjuts till kyrkan, ett härbre.” I skrifterna framgår att det även ingick fler åtaganden för Eric Wilhelm Lindström. Gumman Sved dog 15 år senare, 1892.

Eric Wilhelm Lindström med hustru Mathilda från Bjuråker fick åtta barn. Eric Wilhelm var köpman och bonde, och satt i ting. De omvandlade gårdens huvudhus alltmer från gästgiveri till bostadshus och gården till bondgård. Skästra marknad började också förlora sin dragningskraft mot slutet av 1800-talet och 1896 lades marknaden ned för att sedan återuppstå 100 år senare, 1996. Vår historiekunnige granne Jakob Silén på gården Ersk-Anders, som var central gård för Skästra marknad, har berättat att såväl det första året, som det allra sista, så placerades marknaden till Öje i centrala Järvsö, men inget av försöken blev framgångsrika och därför bara ettåriga.

Familjen Lindström hade Lôkes i sin ägo i fyra generation och ända fram till sent 1900-tal. De blev så etablerade som ägarfamilj, så för många lokalbor är Lôkes mer känd som Lindströms. Eric Wilhelm Lindström hade gården i sin ägo länge, han var skapad av segt virke och blev 90 år gammal. Han blev också känd som en tuff ägare, med stor verksamhet både på linnefälten ner mot Ljusnan, all annan odling av hö till djuren och säd och dessutom all skog som hörde till gården. På Lindströms tid fanns såväl åker som skogsmark på över 200 ha.

När Eric Wilhelm Lindström dog 1940 kunde hans son Edvin ta över hela gården. Han hade då fått leva på gården sedan födseln 1881, gift sig i april 1908 med Emilia Maria Johansson och födde sonen Carl i juni 1908. Edvin fick överta Lôkes men överlevde bara sin pappa Eric Wilhelm med fem år. Under de åren Edvin hade levt på gården hade han fokuserat på skogsbruket, eftersom jordbruket sköttes av fadern. En såg för allt timmer etablerades då längst bak på gården i ett stort timmerhus. Det revs senare av Bengan Jansson runt millenieskiftet. Edvin sågade virke och gjorde koks till bilar. Det sålde han även utomlands under kriget. Edvin var duktig violinist precis som pappa Eric Wilhelm. Edvin har skrivit några polskor som bl.a. Järvsö spelmanslag brukar spela.

Tredje generationen Lindström att överta gården var Carl Lindström (1908-1980), känd i byn som Calle. När Calle och hans Astrid Maria Jonasson (1910-1998) gifte sig, byggde man också till trapphuset på husets baksida som stod klart inför deras bröllop 1939. Samtidigt tog man bort trapporna som ledde upp till övervåningen inne i huset. På så sätt skapades en ännu större salong på övre plan, det vi idag kallar stora festsalen. Denna festsal renoverades och taket målades runt 1953 av lokale målaren Erik Forsberg. Vi hade glädjen att sommaren 2019 träffa Eriks döttrar Maj och Ulla samt barnbarnet Millan. Maj berättade då att hon arbetade som piga i hushållet Lindströms på 1950-talet, och bland annat var hon ofta uppe i härbrena och hämtade paltbröd, som i torkad form förvarades där upphängda på långa träpinnar.

Carl Lindström var artistiskt lagd, många är de filmer han har spelat in från livet på gården och i byn. Under brinnande andra världskriget gick hans vänd-8 filmkamera sönder. Calle skickade den till Tyskland för reparation, och fick tillbaka den. Calle var också duktig pianist och spelade till stumfilmerna på biografen i Järvsö och i olika band. Han brukade också efter bästa förmåga åkrar, skötte djur och skogarna. När nya landsvägen, 83:an, byggdes blev det dock svårt med lönsamheten för lantbruket, de stora åkrarna skars av där vägen drog fram och livet som lantbrukare här i norr som redan var tufft blev inte lättare. De senaste åren arbetade även Calle som lagerchef på Skogsmekan, som låg i det stora vita huset nere vid gamla Skästra järnvägsstation. Skästra med sågverk och flera andra småindustrier som Skogsmekan sysselsatte under byns storhetstid stora arbetarskaror. Än idag finns flera småindustrier, verkstäder och lagerverksamheter kvar.

Carl och hans Astrid fick fyra döttrar – Ingrid, Karin, Birgitta (=Britta) och Christina (=Christin). De fyra systrarna hade efter arvsskiftet svårt att komma överens om ett gemensamt ägande för att fortsätta driva gården. Den som övertog ägandet till sist var äldsta systern Ingrid, och när hon till sist sålde gården 1989 till Paul och Louise Vanzati så bibehölls endast 1,2 ha tomtmark till gården. All övrig åker- och skogsmark samt övriga äganden av fäbod mm avyttrades på olika sätt.

Mycket av Lindströms historia och hela gårdens historia har vi fått till livs tack vare vår kära granne Britta Lindström. Britta är uppfödd på gården och bor fortfarande kvar här i nuvarande Väster-Skästra. Hennes historiekunskap är djup och levande och vi är mycket tacksamma för att hon delar med sig av den till oss. Tack också till Brittas yngre syster Christin som även hon bidrar och stöttar på ett härligt sätt.

Bilder och info om dagens Familjens Lindströms boning >>

Bengan Janssons boning

En av de senare ägarna är kände musikern Bengan Jansson. Han förvärvade gården 1998 tillsammans med sin fru Cajsa Hedberg och drev den fram till 2005. I deras regi genomfördes flera viktiga renoveringar av gården och de skapade flera fina traditioner när huset gästades av lokala och tillresta vänner och kändisar. Vi hör ofta om alla trevliga fester och tillställningar under deras tid.

Bengan Jansson med familj genomförde också ett antal viktiga och alltjämt bestående förändringar på såväl gården som träslottet både invändigt och utvändigt. Bland annat byggde de balkongen mitt på husets framsida. Vid färdigställandet av balkongen fick de i gåva av sin gode vän Björn Ståbi, spelmannen och konstnären, den lyra i trä som fortfarande pryder Lôkes balkong och som också är inspirationen till dagens Lôkes logotyp och signum.

Invändigt är biblioteksrummet ett verk av Bengan och Cajsa, med bokhyllor målade i klassisk marmoreringsteknik och det mycket unika handmålade taket. Även festongerna i de handmålade väggarna i Festongrummet är verk från denna tid, vackert skapade med pensel av Cajsas dotter Moa.

Vi försöker än idag också enligt sed från Bengan Janssons tid här på gården att ta emot gäster, gärna med något stärkande, i Bengan Janssons skafferi. Härinne påstår Bengan själv att det vid något tillfälle rymdes 19 glada gäster som inte bara skålade, bland gästerna fanns tydligen en herre med en stor basfiol och en känd operasångerska som framförde en aria.

Bilder och info om dagens Bengan Janssons boning >>

Familjen Fällströms boning

Sedan Rolf och Nina i familjen Fällström tog över gården från och med 1 oktober 2015 har Lôkes ingående restaurerats. Huset är nu ett stort gästhus, men kan också användas som fyra separata boningar, varav tre av dessa stora boningar hyrs ut till gäster. De är skapade för att kunna hyras var för sig, eller flera av dem tillsammans för att rymma stora familjer och kompisgäng.

Restaureringarna har varit mycket omfattande och utförda med största varsamhet och omsorg om att återskapa de interiörer hälsingegårdar och kanske detta hus hade under 1800-talets mitt och senare halva. Restaureringarna har genomförts enligt traditionell byggnadsvård, all målning av snickerier har utförts med linoljefärger i klassiska kulörer och tak och väggar med slamfärg och motsvarande genuina produkter. Naturmaterial har i största möjliga omfattning använts för golv och väggar. Tapeter som är tidsenliga har valts och i flera fall har vi tagit hjälp av den helt underbare konservatorn Alf Blom. Han har tagit fram ursprungliga mönster från gårdar här i Hälsingland och tar fram nya tapeter med hjälp av schablontryck tradionella bruna tapetpapper.

Den fjärde boningen håller familjen Fällström som sin privata. Den renoverade under vintern-våren 2019, och precis som de övriga boningarna så har varje rum fått sin egen personliga karaktär.

Vi i familjen Fällström ser fram emot att fortsätta utveckla Lökes i god tradition och hoppas kunna erbjuda besökare från när och fjärran ett trivsamt boende och kanske ett och annat spännande gästabud. Vi hoppas fler och fler närboende och långväga gäster hittar till vår gästgård.

Se gärna filmen här som Ljusdalsposten spelade in när vi hade rundvandringar och provsmakningar i augusti 2016 i samband med att Skästrateatern framförde sin fantastiska föreställning Vattnet i Paradiset på Lôkes bakgård. Augusti 2018 återkom Skästrateatern, denna gång med nyskrivna rock’n’roll-teatern Fiskar, Kärlek & Rock’n’roll, se mer här. Samtidigt hade vi en uppskattat utställning i vårt vagnslider. Rock’n’roll-teatern spelades sedan på nytt augusti 2019. Vi ser fram emot en fortsättning kommande år.

De tre härbrena på Lôkes Hälsingegård från 1500-, 1700- och 1800-talet

De tre härbrena på Lôkes Hälsingegård från 1500-, 1700- och 1800-talet.

Skriften om Winter-kriget på Skästra marknad 1869.

Skriften om Winter-kriget på Skästra marknad 1869. Läs hela skriften här >>

Skriften om Winter-kriget på Skästra marknad 1869.

Stora Festsalen i Herrskapet Sveds boning i modern tid på Lôkes Hälsingegård. Mer om festsalen här >>

Skriften om Winter-kriget på Skästra marknad 1869.

Festsalens tak i Herrskapet Sveds boning målades på 1950-talet av Erik Forsberg. På en av alla gårdsauktioner i nejden träffade vi sommaren 2019 Eriks döttrar Maj och Ulla, samt barnbarnet Millan som tittar fram mellan Nina och vår dotter Lovisa. Maj berättade också att hon på 1950-talet hade arbetat något år som husa på gården, och ofta gick upp till härbrena för att hämta torkade paltbröd mm. Mer om festsalen här >>

Skriften om Winter-kriget på Skästra marknad 1869.

Finbesök av fjärde generationens Lindström som föddes och bodde här på Lôkes. Britta Lindström till vänster, Nina Fällström i mitten och Christin Lindström.

Skriften om Winter-kriget på Skästra marknad 1869.

Bengan Jansson hälsar på i boningen och skafferiet som bär hans namn på Lôkes Hälsingegård.

Före och efter familjen Fällströms restaureringar – se bilderna

Lôkes Hälsingegård i Järvsö, träslott med 24 bäddar och genuin hälsingemiljö

Före och efter restaureringen av Solbacken.

Lôkes Hälsingegård, träslott i Skästra Järvsö, skidor och boende stora sällskpa

Före och efter restaureringen av gröna köket.

Lôkes Hälsingegård, träslott i Skästra Järvsö, skidor och boende stora sällskap

Före och efter restaureringen av familjerummet.

Lôkes Hälsingegård, träslott i Skästra Järvsö, skidor och boende stora sällskap

Före och efter restaureringen av festongrummet.

Lôkes Hälsingegård, träslott i Skästra Järvsö, skidor och boende stora sällskap

Före och efter restaureringen av stora köket.

Lôkes Hälsingegård, träslott i Skästra Järvsö, skidor och boende stora sällskap

Före och efter restaureringen av blå köket.

Lôkes Hälsingegård, träslott i Skästra Järvsö, skidor och boende stora sällskap

Före och efter restaureringen av Lasses sällskapsrum.

Lôkes Hälsingegård, träslott i Skästra Järvsö, skidor och boende stora sällskap

Före och efter restaureringen av badrummet.

Lôkes Hälsingegård, träslott i Skästra Järvsö, skidor och boende stora sällskap

Före och efter restaureringen av nedre hallen.

Före och efter restaureringen av biblioteksbadrummet.